Herrfotboll > Dalhem IF - BSK 0-1 (0-1)

Vår matchhjälte till höger! Sebastian Hånberg!

Ett Dalhem borta är inte en lätt uppgift. Speciellt inte när gotlänningarna trots tabelläget endast förlorat en hemmamatch, nämligen den mot Viggbyholm (0-2, mål i 88:e och 90:e) så vi visste redan på förhand att det skulle bli tufft.

Än mer tufft kunde det kännas utan Flemström, Söderberg, Patsouras, Vikström, Thörnberg, Edholm och Gurvan som allihopa är duktiga och viktiga spelare för laget. Att dessutom behöva slänga in en otränad Åhman och ha småskavanker på Olsson gjorde inte saken bättre.

Vi får med oss en startelva bestående av Gontran i mål, en backlinje från vänster med Dennis, Banni, Olsson, Bringner, ett mittfält med Crona, Åhman, Felix och en forwardslinje från vänster med Basti, Dolkow och Frydrych. På bänken hade vi Oscar (MV), Diego och Antoni (P96) och för andra matchen i rad även Robin Hildeland (!). Ledare med var Robin Hildeland, Oscar Braniff och Matte Olsson.

Uppladdningen är svår att göra perfekt när man måste resa långt och starta den resan tidigt. Båten från Nynäshamn avgick 07'30 så det var trötta skallar som lämnade Bollstanäs redan 05'45. Bra planerade lunchlådor räddade nog den här dagen och även om båtens restaurang hade extra bestick så var det bra att Gontran länsade SevenEleven vid Gullmarsplan på plast redan 06'10, man vet ju aldrig!

Väl framme hade vädret fixat till sig och Dalhem ska ha beröm för sin fina sallad, här kände vi att vi faktiskt kunde rulla boll till skillnad från matchen i oktober senast. Även om vi då inte ens försökte om jag inte minns helt fel. Dessutom hade speakern DJ Gaphals börjat vräka på musik redan direkt så det var bara att kliva ut och börja värma upp. Det kändes bra och när Dalhemspelarna började applådera sig själva redan innan uppvärmningen var klar fick vi insikt i att de kanske hade underskattning på gång? Annars lyste orutinen genom när vi valde att förlägga keepball-spelet precis bredvid jumbotronen vid läktaren. Det var svårt att få i gång snacket måste jag säga.

När matchen kl. 13 väl blåstes i gång av den för dagen eminente Niclas Carlsson (assisterad av AD Teddy Larsson och AD Gabriel Rohnström) var det ändå Dalhem som öppnade piggast och satte bra press på vår backlinje i hopp om att störa ut vårt tänkta rullande. Det lyckades till en början och vi tvingades försvara oss till max och innan en kvart hade gått hade Dalhem vaskat fram några halvchanser och ett flertal hörnor och långa inkast. Jättelånga inkast. Dalhem har ett par starka spelare i luften så det var verkligen
inte något vi trivdes med. Åhman och Crona började hitta in i fickorna och Dalhems Peter Öhman fick slå ut med armarna när deras press efter tolv, tretton minuter inte längre gav effekt. Och det gav oss chansen att ta över. Och efter ett instick av Frydrych på Dolle till höger om målet kom ett inspel på bortre stolpe där Bollstanäs påläggskalv 2011 Sebastian 'Basti' Hånberg störtade fram och tryckte in 0-1. Stort jubel! Tyst runt planen.

Mathias Olsson går sönder strax innan halvtid och ersätts av Diego vilket flyttade in undertecknad som mittback. Huvudbry för tränare Hildeland då vi har ungefär en och en halv gubbe kvar på bänken och vi fortfarande var i första halvlek.

Dalhem hade som sagt några halvchanser och Jonathan Bogren är närmast mål med en frispark i utsidan av stolpen rätt högt upp på vänster sida.

Vi kontrollerar halvleken och vinner den både på målskillnad och stilpoäng.

I paus pratar vi om att inte släppa till några chanser, att vi ska spela med stora marginaler och att vi inte ska, som det heter, sätta varandra i skiten. Vi kliver ut i andra halvlek och gör precis det ändå. Sätter varandra i skiten. Särskilt Bani och Dennis har problem med att hitta in på mittfältet och blir stressade till halvdana passningar och utspel efter linjen. Även undertecknad är ute och cyklar ibland.
Detta resulterar i vad som känns som 82 långa inkast in i straffområdet. Vi fredar oss väl och Gontran är konung i luften.

Det är inte bara vi som spelar lite sämre och mera chansartat i andra, Dalhem jobbar in sin press mycket väl i andra och de gör det riktigt bra. Ska jag vara objektiv så borde Dalhems spel i andra halvlek resulterat i fler feta chanser, kanske till och med en kvittering. Å andra sidan sticker vi upp i kontringar där Felix och Dolkow tillsammans med framförallt Basti och Crona kanske kunde ha dödat matchen. Crona har en frispark i stolpen som letar sig ut i slottet till Frydrych som dunkar sin fantastiska vänster i pressat läge men väljer att placera bollen högt över, synd. Dolkow har mer eller mindre ett friläge och efter matchen beskrev han den situationen genom att säga att han: 'fick för mycket tid'. Synd. Felix Rios må vara modell och
vältränad och stark som en oxe och svensk mästare i boxning, men skotten har han inte smygtränat på i sommar. De två kanoner han avlossade skopade målvakten och satte istället igång en kontring på. Synd.

Hursomhelst, vi ville mer än Dalhem den här matchen. Det hördes. Även från Frydrych den här gången. Han utgick i 83:e och Antoni (p-96) kom in och sprang sönder det sista. Vi fajtades och krigade och pep igen kring domslut vi inte var nöjda med, vi kämpade på tills matchen blåstes av. Sett till matchen var det rättvist. När vi väl spelade fotboll så spelade vi bäst. Sett över två matcher när vi i våras höll på att ge bort tre poäng men till slut behöll en av dem är det också rättvist.

Samtliga Bollstanässpelare får väl godkänt med några som får extra plus och det är Crona, Dolkow, Gontran, Basti. Bilder från resan finns att tillgå i bildarkivet.

/Bringan

Skrivet av: André Bringner